Marcel Proust
Marcel Proust

Under snart 1,5 år har jag hållit på att läsa ”På spaning efter den tid som flytt” av Marcel Proust. Det är inte lättläst. Inte alltid trevligt. Ganska ofta irriterande. Ändå briljant. Som en långsamt verkande medicin; välgörande men med vissa biverkningar.

Marcel Proust är den bästa av alla vårdcentraler skrev Per Wästberg. Proust som Prozac är namnet på en magisteruppsats om biblioterapi och läsningens läkande kraft av Lina Carlsson och Linda Östlundh.

Hur du knyter an till en bok; vad du ser eller upplever som viktigt beror på vem du är och vad du behöver. Därför går det aldrig att läsa en bok fel. Men självklart har vi ett ansvar, med hänsyn till författaren, när vi uttrycker oss om en bok offentligt.

För mig har På spaning och förresten alla andra bra romaner jag läst kommit att fungera som en motpol till förenklade budskap om vad som är styrka och svaghet, rätt eller fel. Ifall vi kan förflytta oss till ett tillstånd där vi accepterar bristen på enkla svar så blir livet så mycket enklare. Det är det bra berättelser hjälper oss att förlika oss med.

Photo by Troy T on Unsplash