Foto: Pixabay

Ett tag drömde jag mig om att ha en vind att dra mig undan på under regelbundna respiter från allt socialt. Jag såg mig själv gå runt och bo bland andras undanstoppade grejer, färdiga drömmar och havererade projekt.

Mitt sinne föreställde jag mig i en slags uppspärrning, men ändå vilande och oerhört insiktsfullt, i ett självvalt utanförskap.  Så pretentiöst och konstigt tycker jag idag. Men detta var åttiotalet. Folk trodde att de kunna finna utanförskap genom att sitta och gagga i en bar och låtsas att de var Bruno K Öijer, på samma sätt som vi idag tror vi hittar något speciellt genom att göra härliga smoothies för att boosta våra energinivåer. 

Utanförskap är fortfarande ett centralt begrepp i så gott som varje konstnärsbiografi, men det har idag också blivit ett politiskt slagord för att peka ut människor och hela områden som missanpassade. 

Att idag gå ut och prata om att hitta ett utanförskap kan innebära ogillande från så väl hårdföra marknadsliberaler till de som menar att det är en fråga om appropriering av verkligt utanförskap.  

Vi föds som original men dör som kopior myntade den engelske poeten Edward Young. Jag vet inte om jag håller med..

Eftersom varenda människa har en unik utgångspunkt så bär vi alla ett utanförskap inom oss, men det betyder inte nödvändigtvis att det är synd om oss. Däremot är det något som du bör vårda eftersom det är där i ditt alldeles egna som du kan vara och bidra som allra bäst. Vågar du vara där kan du också bli mer tolerant mot andra. Vi föds som original men dör som kopior myntade den engelske poeten Edward Young. Jag vet inte om jag håller med för jag tycker inte bäbisar är särskilt originella. Däremot tror jag att vi kan vårda vår unicitet genom att planlöst söka det som attraherar oss i konsten och kulturen. Att utvecklas är också att gå en väg som vi inte vet vart den leder, eftersom vägen ger oss insikter och kunskap som vi ännu inte kan begripa. 

Därför är konsten speciellt viktig i tider av kris och förändring

Det är den speciella blicken, förmågan att se saker från ett alldeles eget håll som gör ett författarskap eller för den delen vilken konstnär som helst intressant. Det kryddar våra tankesystem, ger liv som vi aldrig kunnat skapa helt själva och som vi inte heller kan kontrollera. Därför är konsten speciellt viktig i tider av kris och förändring när de trygghetssystem vi byggt upp i vår inre och yttre värld inte leder oss någon vart. Då får vi flyga iväg för att hålla oss kvar.

Att hitta sig själv och bli någon ny är ett tema i så gott som alla utvecklingsromaner om unga människor som ger sig ut i världen för att bli mer, från Proust till Ferrante. Två underhållande romaner om medelålders människor vars liv genomgår en radikal förändring är Doppler av Erland Loe och Nej och åter nej av Nina Lykke . Två korta romaner som inte alls ger någon vägledning i att leva ett lyckligt liv. Båda romanerna beskriver personer som väljer bort normalitet för ett radikalt utanförskap. Humoristisk skildrad civilisationskritik som i alla fall fick mig att skratta åt slentrianmässiga företeelser i mitt eget liv.

Konsten behöver inte vara en dogm att hålla sig i, eller ge svar på hur du ska leva livet, utan kan vara ett sätt att kasta sig upp och bort, för att sedan landa och se nytt.