Ljus och mörker

Våren. Den kommer. Härjar oss. Våren är som ett prisma. Ljuset kan brista och bli något annat. Jag tycker livet är svårt. Jag kan njuta oförskyllt av allt det goda, som jag belönats med. Värmen, vännerna, kärleken. Andra stunder kan jag inte värja mig för allt det ruttna; översvämningarna, bråken och hatet.


Hade jag haft några svar på hur vi ska hantera livets mörker hade jag varit framgångsrik politiker eller kanske en predikant. Men jag har inga svar. Det enda jag vet är det som Stig Dagerman skrev: Vårt behov av tröst är omättligt.

Photo by te chan on Unsplash

Jag har precis läst Haren med bärnstensögonen av Edmund de Wall. Det är en biografi över författarens rika släkt, som levde ett överdådigt liv i Wien och Paris. Sen hände det som bara kan hända i ett krig, som hände i Andra världskriget, där släkten var judar och regimen var nazister.

Om vi ska odla något i vårt liv så är det kanske platser för tröst. Den odlingen måste bli en del av vårt inre liv, något som vi kan åberopa när omständigheterna känns tröstlösa. Förringa inte verklighetsflykten! En väl använd verklighetsflykt kan förflytta dig från fängelsehålor, ge verkligheten syre och nya utsikter. På så sätt förändrar vi världen, var och en på sitt sätt, i sitt livsrum, tillsammans, genom att ge världen en ny blick.

Ja nu kommer det; – odla ditt inre liv med romaner. En bra bok måste vara som en yxa för den frusna sjön inom oss, skrev Franz Kafka. Om vi inte kan hacka liv i den frusna sjön inom oss kan vi förmodligen inte hacka upp något av det frusna i världen. En kamp för det goda är alltid viktig.

Verklighetsflykten behöver inte betyda världsfrånvändhet. Den kan kultivera vår syn på världen, få oss att förstå bättre och stå ut mer. Det finns alltid något mer än det vi precis har framför oss. Om alla är emot dig så kan du i böckerna hitta de som är med dig. Något som utmärker litteraturen framför andra konstarter är förmågan att skilda andras tankar. Att hitta själsfränder i berättelser från andra tider och andra platser är något alldeles särskilt.

När det är som bäst blir du den du läser om. Forskning visar också att i de här läsupplevelserna så registreras det du får del av genom berättelsen som något du själv upplevt. Så därför måste jag sluta den här texten genom att citera Walt Whitman:

/Karin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *