Photo by Grant Jacobson on Unsplash

Jag föreställer mig att det som är meningen med våra liv är det som blir efter hur vi handlar, som kan summeras först efteråt. En del är kollektivt, vi ska överleva som art. Annat handlar om oss som enskilda människor.

Ibland handlar vi efter aktiva beslut. Annat gör vi för att vi befinner oss i ett sammanhang som vi inte har förmåga eller möjlighet att påverka. Det kanske kännas meningslöst men så länge det tar stor plats utgör det ändå en mening. Och visst är det enkelt att förstå meningen med sådant som vi ofrivilligt förlorat? En mening vi längtar efter.

Vad är då meningen med att läsa skönlitteratur? ”När jag läser blir det facklitteratur, för där kan jag lära mig något”, får jag ofta höra. Fast visst kan vi lära oss fakta även i skönlitteratur. Men skönlitteraturen är nog bäst på att förmedla tyst kunskap som handlar om vad det innebär att vara människa. Och det är inte alls någon dum mening att ha i sitt liv.

Om vi inte förstod något om oss själva när vi läser om hur Harry Potter tvingas sova i en skrubb under trappan hos sina ängsligt normala medelklass släktingar, så hade vi inte orkat läst vidare.

På tal om Harry Potter. Just nu pågår en filmad uppläsning Harry Potter and the Philosopher’s Stone.

Läser gör Daniel Radcliffe, Stephen Fry, med flera. En del namn är ännu inte släppta. Jag hoppas på Emma Watson! Se via Harry Potters Fandom sida.