Roligt och roligt

Photo by Callum Shaw on Unsplash

När Emil i Lönneberga lekte med Griseknoen tyckte hans pappa Anton att det var dumt. Grisar skulle inte ha roligt. 1935 dömdes Thor Modéen och John Wilhelm Hagberg till böter för att ha stört helgfriden genom att varit för roliga under en matiné på juldagen. Idag känns det absurt. Vad låg samhällsfaran i att folk skrattade? 

Humor kan synliggöra skevheter och påverka maktbalanser. Att bli skrattad åt är rent obehag. Nog finns det olika slags skratt, alla är inte snälla. Men att skratta känns oftast befriande.Hjälper oss att skapa ett värde i livet, även om det är svårt att mäta hur. Jag brukar säga att livet är helt meningslöst om det inte vore för allt meningslöst vi gör. På samma sätt är det väl med skrattet. Om vi inte hade roligt, vad skulle livet då vara värt?  

Där någonstans ser jag också en del av konstens roll. Även om den liksom humorn kan avslöja saker och förändra vår blick, så skapar den mening på ett som oftast är ofattbart. Ibland grundar det oss, andra gånger får det att lyfta. 

Albert Einstein sa ”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling”. Jag brukar koppla det citatet till vårt behov av konst . Det tangerar att sätta oss i kontakt med något större, som ännu inte är upptäck eller begripit, om oss själva eller om världen. Konsten hjälper oss att odla enreservoar för fantasi ,som ger oss förutsättningar att se tillvaron ur olika perspektiv och för att hitta nya vägar. Perspektiv på domen mot Modéen och Hagberg är något helt annat idag än 1935. 

När jag reser i världen slås jag ibland över allt liv som pågår samtidigt på den här planeten. På ett sätt är vi beroende av varandra, men samtidigts ovetandes. På ett sätt begripligt, men samtidigt ofattbart.

Härom dagen läste jag i Patrik Svensson bok Ålens evangelium. Där står hur den europeiska ålen under tre år reser från Sargassohavet för att slutligen landa i sjöar och bäckar i Sverige. Slutligen tar den sig 700 milen tillbaka hem till Sargassohavet för att dö. 

Under följande natt drömde jag att jag var en ål. På något sätt tror jag fortfarande att jag är en ål, även om jag vet att det inte är sant. Berättelsen om ålen får mig att förstå hur allt hör ihop, utan att egentligen ha något att peka på. Det ger en mening som inte låter sig formuleras och därför bygger något spännande inom mig 

Idag vet vi att bokläsning är bra för en himlens massa saker. För ordförståelse, stressreducering, empati, sömn. Men för att fångas av läsningen så måste det slå an något annat, som handlar om känslan av att finnas till. Känslan som gör att livet kan hitta en mening bortom all mätbart. Som handlar om det här som jag försökt skriva om, men som jag inte kan, eller kanske inte vill fånga. Om att det meningslösa kan vara mest meningsskapande, som vi aldrig på förhand kan förstå eller mäta. Anmäl

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *