Intresset för självhjälpslitteratur växer. Jag förklarar varför du borde läsa en roman istället.

Skillnaden mellan att läsa skönlitteratur och en självhjälpsbok jämför jag med skillnaden mellan en anlagd trädgård och en vild skog. Båda är gröna och har bevisad effekt på din hjärtrytm. Trädgården utgår från en modell som är uttänkt och kontrollerad medan skogen är oförutsägbar och överraskande. Även om trädgården försöker att efterlikna naturen går det alltid att känna att den inte är det. 

Jämförelsen mellan natur och skönlitteratur håller inte helt, men upplevelserna påminner om varandra. Likheten ligger i att om en skönlitterär text engagerar oss så upplevelser vi den som sann. En roman som du vill sluka kan ta dig på utflykt in i delar av din inre natur som du helst inte vill vara i kontakt med i vardagen. Självhjälpsböckerna vill få dig helare och det vet vi från början. 

Nöjet av att trampa i ett träsk

Kraften i en bra berättelse helar och för samman, utan att vi vet exakt hur. En stor läsupplevelse är sällan byggd av enbart positiva känslor.. Att dra sig undan med en bok eller gå ut i naturen betyder inte alltid att vi vill uppnå något omvälvande. Kanske vill du lämna trädgårdens penséer för att ge dig ut i en välkänd skogsdunge, där du känner till strukturen men ändå kan överraskas. Som att läsa en deckare. Du vet vad den går ut på, men den engagerar dig och bryter mot vardagstristessen. Det kan vara gott nog.  Eller också ger du dig ut i en vild skog, råkar trampa i ett träsk, blir rädd för ett vilt djur, hamnar framför en storslagen utsikt och får en helhetsupplevelse som inte logiskt går att förstå. Som att dikter kan gripa tag i dig trots att du inte vet om du förstår dem. 

Är fattigdom en effekt av negativt tänkande?

Jag vänder mig inte emot självhjälpsindustrin som helhet, men det finns mycket humbug. Världsberömda självhjälpsgurus som får folk tro att de kan tänka sig till friska kroppar och rikedom. Förutom att det står för en vidrig inställning till världens alla fattiga, så lurar det till sig människor som är i desperat behov av hjälp.

Att det säljer så bra tror jag beror på att vi lever i en tid då vi försöker lösa många kollektiva problem individuellt, eftersom liberalismens tro på människans frihet och självständigt tänkande går som sanning. Problemet med att sätta upp en modell för hur livet ska skötas, vad som är rätt eller fel är att vi riskerar att fabricera bevis för vad vi ser. 

Föreställ dig att du tänker att nästa person du träffar är en massmördare. Jag är ganska säker på att du kommer hitta tecken på det, oavsett hur personen beter sig. Är hon blyg är det för att den döljer en hemligt liv. Är hon social är det för att hon är skamlös och saknar gränser etc.

Filterbubblor är inget nytt

Då filterbubblor diskuteras låter det som att är något nytt, men det var värre förr. Skillnaden är att vi förväntar oss något mer av den moderna människan. Idag har vi vetenskap och världsvana som borde hjälpa oss att våga ifrågasätta våra föreställningar och tro att vi vet. Om vi inte ska fastna i problem som egentligen går att lösa måste vi ifrågasätta våra föreställningar och ge oss ut på okänd mark. Om vi tappar förmågan att se saker från olika håll blir vi sämre på att lösa problem. När vi läser något annat än vår egen dagbok lämnar vi vårt eget eget perspektiv. Eller vi lämnar vårt eget perspektiv så gott vi kan. För varje bok har lika många läsningar som den har läsare. Det märker vi när vi diskuterar en bok med någon annan. På så sätt växer läsupplevelser i ett boksamtal.  

 Läsning av skönlitteratur kan inte lösa några världsproblem. Detta är bara en av många sätt vi kan ta till för att hitta en bra balans.. Men det är inte humbug utan vetenskapligt belagt att läsning stärker språk, analytisk förmåga och fantasi.

Självhjälpsindustrin hjälpte mig

Självhjälpsindustrin har hjälpt mig. Jag har kämpat hårt för att inte falla och hade varit på en mycket sämre plats om jag inte haft en sträng praktik med yoga, meditation, kallbad och träning. Jag är stolt över vad jag lyckats göra för mig själv. Men det jag har hanterat är personliga förluster, inte samhällsproblem. Om 41 % av alla sjukskrivningar är stressrelaterade så är det ett strukturellt problem.

Att försöka lösa allvarliga strukturella problem med djupandning och positivt tänkande tyder det på att vi förlorat förmågan att se problemen från olika håll. Det är farligt.