Skulle du vilja läsa Proust men är osäker på om du orkar? Här följer några reflektioner runt vad som är värst och bäst med läsningen. Hur du undviker fallgroparna och varför det ändå är värt det.

Inbilla dig inte att du ska gilla huvudpersonen

Marcel i berättelsen är en överspänd romantiker, stalker och sjukligt svartsjuk snobb, som bara rör sig i högborgerlig miljö och ibland på bordeller. Det är emellanåt väldigt jobbigt att umgås med honom eftersom han bjuder in till ändlöst ältande om saker som redan inledningsvis känns helt rubbade. Du ska läsa för att han gör intressanta iakttagelser och för att han utvecklas. Håll ut!

Jobbigt språk

Marcel Proust är expert på att skriva extremt långa meningar, ibland på flera sidor. Det kan vara svårt att koncentrera sig, men det är också en övning i koncentration. Inget är svårläst efter att ha läst På spaning. Vitsen med språket är att Proust innerligt hjälper oss att se saker från nya synvinklar. Proust vågar! För att vi ska kunna se saker från ett annat håll, göra oss fria från en trött blick krävs intensiv träning av att iaktta på ett annat sätt. Tänk på din blick som en otränad kropp som ska ta dig från ohälsosam övervikt och svaga knän till en som utan bekymmer springer marathon. Tänk att du ska ta dig ur din filterbubbla och upptäcka världen på nytt. När du läst de här tretusen sidorna är det klart att du påverkats. Varför skulle du inte vilja se nytt?

Persongalleriet och salongerna

Marcel besöker salonger och han besöker salonger. En salong kan beskrivas på 200 sidor. Det är svårt att hänga med i persongalleriet och kan bli ohyggligt tråkigt. Försök att se på de där salongerna som en fest du själv deltar i men där du inte känner så många. De flesta av de andra blir som en del av ett myller som du inte riktigt får grepp om, men som också på ett annat sätt därför blir tydligare. Nästa salong så kanske du minns att jo, hon eller han har jag stött på förut. Skulle du ha lust finns ett appendix där du kan söka mer information om varje person. När du läser om de olika salongerna blir det kanske bäst om du intresserar dig för vad som utmärker just den salongen och vad du tror att författaren vill förmedla.

Humorn

Proust väjer inte för att beskriva det löjeväckande och patetiska i den miljö han vistas i. Personerna beskrivs inte utifrån sina inre egenskaper utan efter sitt handlande. Respektlöst befriande och roligt.

Vem är vem?

Det finns tre Marcel i boken. Författaren Marcel Proust, berättaren Marcel och huvudpersonen Marcel. Dessa tre är inte samma. Vi vet exempelvis att författaren var homosexuell men huvudpersonen är det inte. Ibland känns det förvirrande. Det är helt enkelt omöjligt att veta vem man pratar om när man pratar om Marcel. Att försöka ta reda på vem som är vilken Marcel är kanske som att försöka ta reda på vad ett jag är. För att undvika att bli galen är mitt tips att du släpper frågan om vem som är vem och istället finner dig i förvirringen.

Din ålder

Jag tror att det är bäst att läsa sviten när tiden har härjat något med dig. Inte en läsning jag skulle rekommendera för en trettioåring, även om jag känner till brådmogna som läst.

Tiden

Mysteriet i den här boken är vad tiden gör med människorna. Som teaser brukar Dreyfusaffären nämnas. Hur de som höll på att Dreyfus skulle frikännas stigmatiserades och hur det förändrades när det kom fram att domen var en rättsskandal.

Läs med andra

Att läsa sviten med andra kan vara till ett stöd och det blir så klart intressant att få ta del av andras reflektioner.


I höst kommer jag hålla en Proust-cirkel i Göteborg. Vi träffas sista tisdagkvällen varje månad augusti- november, på Göteborgs Litteraturhus. Att läsa böckerna För mer information, mejla karin@kraftkulturproduktion.se