Läs för att odla dina superkrafter

2015 skrev Felicia Feldt krönikan Samtal utan en enda fråga som handlade om hur samtal kan se ut i vår tid. Många pratar oavbrutet om sig själva utan att vara intresserad av den de pratar med. För mig blev den här krönikan en befrielse, ett slags upprättelse för vad jag sett under många år. Vad är det som hänt med samtalen i vår tid och hur skapar vi förståelse för varandra när folk hellre pratar än lyssnar?

Kanske har det med ålder att göra, att folk etablerar sig och blir en större del av ett rigid etablissemang. Eller också har det med varumärkesgrejen att göra, att vi alla är våra egna varumärken och något vi ska saluföra i de mest oväntade sammanhang.  Det händer något med mig under de här stunderna då jag får lyssna men inget säga. Jag blir osynlig och borttappad även för mig själv. Känslan är att vem som helst annan kunde ha suttit där och lyssnat och tagit emot, för det är inte mottagaren som är viktig, utan sändaren. I kommentarsfältet till Feldts krönika hittade jag förutom alla de som kände igen sig de mest häpnadsväckande åsikter. (kommentarer som tyvärr inte längre går att se) Från rena personangrepp till åsikter om att det är oartigt att ställa frågor om andras liv.

   Men måste vi verkligen prata om oss själva? Kan vi inte prata om något större?

När vi läser böcker utvecklar vi vår inlevelseförmåga. På så sätt blir det enklare för oss att förstå andra människor. Med tanke på att de här monologliknande samtalen, mångas okuvade drift att vara sin egen Hamlet, skulle en kunna dra slutsatsen att allt fler har en sviktande inlevelseförmåga. Tappar vi den helt blir vi isolerade i oss själva och när det sker förlorar vi en viktig del av vårt sammanhang; nämligen andra människors erfarenheter.

För bra samtal där alla kan vara med måste vi välja ämnen där alla känner sig inkluderade.

Om du kommer till en fest där de andra pratar om något du inte har någon erfarenhet av så känner dig förmodligen ganska överflödig och i värsta fall för minskad. Du går troligtvis aldrig mer på fest med de människorna. På en arbetsplats där du inte har särskilt mycket gemensamt med dina kollegor är det inte lika lätt att lämna. Men även på en arbetsplats är nyckeln till bra samarbeten att vi förstår varandra. Förståelsen bygger vi genom samtal. Bra samarbeten är en förutsättning för bra resultat.

En bokcirkel på jobbet kan vara ett sätt att lära känna varandra bättre och ett led i att skapa en bra arbetsmiljö. Vitsen med att låta någon utomstående leda ett sådant samtal är attde invanda hierarkierna kan sättas ur spel och någon som vanligtvis inte lyssnas på kan få sin röst hörd. Det ger också en möjlighet ge vår syn på svåra saker utan att utelämna sig själv.

Det finns olika modeller för en sådan cirkel. Det enklaste är högläsning av en novell på plats, som ni sedan diskuterar. Hör av er till mig om ni vill ordna en bokcirkel på jobbet, så hittar vi en form som passar din arbetsplats.

Karin : karin@kraftkulturproduktion.se

När jag känner mig nere brukar jag ägna mig åt djupandning. Det fungerar eftersom det lugnar ner kroppen och får ångestliknande tankespinn att försvinna. Ibland när jag känner mig riktigt förtvivlad så kan jag ligga ner och andas i så kallad fyrkant under en hel timme. Det resulterar ofta i att jag redan nästa dag mår bättre och faktiskt kan tänka klarare.

Hela livet har jag reagerat på stress genom att få ont i axlar och nacke. För ett år sedan började jag vinterbada och det har hjälpt mig att få igång blodcirkulationen på ett sätt som gör att jag slipper värken. Andra saker jag gör för att må bra är att träna och läsa. Och jag älskar yoga. Med detta vill jag ha sagt att det inte är något fel på att sköta om sig själv. Jag använder mig av kända verktyg som hyllas och används av många. Ändå växer den negativa stressen i samhället. Hur kan det komma sig?

Stressrelaterade sjukskrivningar härjar på många arbetsplatser. Populära råd för att komma till rätta med de här problemen riktas ofta till de enskilda individerna. De ska djupandas, hitta positiva tankar och kanske träna yoga. Men hur mycket du än djupandas kommer det inte lösa några kollektiva problem.

Du kan inte meditera bort en dålig struktur eller besvärliga kollegor. En arbetsplats som alstrar många stressrelaterade sjukdomar är en dysfunktionell arbetsplats. Ett samhälle där det predikas att arbete skapar välmående samtidigt som allt fler blir sjuka av stress lider av ett systemfel.  

För många år sedan satt jag på ett möte mellan fack och arbetsgivare där de presenterade ett material som visade att de flesta som blev sjukskrivna av stress för det mesta också hade privata problem. Må så vara, men om vi ska ha en arbetsmarknad där de flesta får plats måste vi också räkna med att arbetstagarna ibland hamnar i privata problem. För det hör till livet. Idag är var fjärde sjukskrivning stressrelaterad.Jag tror vi gör samhället en björntjänst om vi fortsätter försöka hitta individuella lösningar som djupandning och meditation som bot för ett arbetsklimat som gör folk sjuka. Det skuldbelägger felaktigt de enskilda arbetstagarna, förbättrar bara på en kosmetisk nivå och fortsätter att kosta samhället miljarder

Vi måste lösa den här epidemin tillsammans, genom att prata, kritisera och hitta bättre lösningar.

Våren är värme, sol och blomsterknoppar, men ibland också en unken doft av det döda som tinar upp och börjar ruttna. Av någon anledning får det mig att tänka på en bortglömd garderob, där vi hittar saker som vi borde gjort oss av med.

Och aprilvädret; inget att lita på, varma lovande dagar och sen plötsligt snö. Som en opålitlig älskare, innerlig ena dagen, tillknäppt eller försvunnen nästa. Det är svårt att rusta sig rätt, att välja den rätta jackan eller förstå vad som väntar.

Våren är stormande vacker. En natur som just hämtat sig från frusenhet och död för att skina i gräsets, åkrarnas, skogens och rabatternas alla färger. – Titta här vad jag kan! tycks den ropa till oss.

Jag ser våren som en planerad drastisk förändring. Den har legat på lur med en visshet om att få komma fram när vintern tröttnat, för att förbereda för sommaren. Ibland blir det inte så bra, men det slutar alltid med att vintern ger vika och någon form av sommar får vi alltid.

 Årstidernas skiftningar kan jämföras med förändringar i våra egna liv. Skulle vi ens vara intresserad att göra några förändringar om vi inte känt unkna dofter från sådant som vi vill bli av med? För att sträva mot ljus måste vi också känna till mörkret, vara säkra på vad vi vill bort ifrån. Att läsa en bok kommer inte förändra ditt liv, men det kan vara ett startskott. En planta för något nytt. Läsa fler böcker kan vara bra gödsel för en långsam förändring.

Genom att läsa får du större tillgång till språket och språk är makt. När du är duktig på att formulera är det lättare att motivera dig själv och andra om varför förändringen är viktig.

Idag vet vi att en sjuttonåring som läser har tillgång till 50 000 ord, medan en ickeläsare i samma ålder har ungefär 16-17000 ord

För att få till en hållbar positiv förändring krävs också kritiskt tänkande. Utan kritiskt tänkande hade vi inte haft så många samhällsförbättrande innovationer.

Om vi ska förverkliga en dröm behöver vi också ha en plan för hur vi ska hantera fällor på vägen, annars finns det en risk att hamna i en mardröm. Trots att det kritiska tänkandet är en absolut grund för ett demokratiskt samhälle, något vi skolas i för att kunna utvärdera och förbättra, har vi också fått lära oss att det kan vara farligt.

Tyvärr är det inte bara i diktaturer som du straffas för kritiska eller avvikande tankar, utan lite var som helst. För att förändra så måste du våga slita dig loss, vara beredd på att det gör ont.

Att läsa böcker är ett bra sätt att odla ditt kritiska tänkande och utveckla dina intellektuella processer. Det händer under djupläsning som bara pappersböcker kan ge dig. Böckerna kan också vara en tröst, en plats för återhämtning när livet utanför pärmarna blir får hårt.

Är du sugen på en ny vår i livet, ge dig tid att läsa och bottna i dig själv. Förstå att du måste ta dig igenom stanken för att nå ditt mål. Självklart måste jag avsluta med de här raderna:

         "Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                     som skapar världen."    
Från Karin Boyes dikt Visst gör det ont när knoppar brister   ur diktsamlingen För trädets skull             

Våren. Den kommer. Härjar oss. Våren är som ett prisma. Ljuset kan brista och bli något annat. Jag tycker livet är svårt. Jag kan njuta oförskyllt av allt det goda, som jag belönats med. Värmen, vännerna, kärleken. Andra stunder kan jag inte värja mig för allt det ruttna; översvämningarna, bråken och hatet.

Hade jag haft några svar på hur vi ska hantera livets mörker hade jag varit framgångsrik politiker eller kanske en predikant. Men jag har inga svar. Det enda jag vet är det som Stig Dagerman skrev: Vårt behov av tröst är omättligt.

Jag har precis läst Haren med bärnstensögonen av Edmund de Wall. Det är en biografi över författarens rika släkt, som levde ett överdådigt liv i Wien och Paris. Sen hände det som bara kan hända i ett krig, som hände i Andra världskriget, där släkten var judar och regimen var nazister.

Om vi ska odla något i vårt liv så är det kanske platser för tröst. Den odlingen måste bli en del av vårt inre liv, något som vi kan åberopa när omständigheterna känns tröstlösa. Förringa inte verklighetsflykten! En väl använd verklighetsflykt kan förflytta dig från fängelsehålor, ge verkligheten syre och nya utsikter. På så sätt förändrar vi världen, var och en på sitt sätt, i sitt livsrum, tillsammans, genom att ge världen en ny blick.

Ja nu kommer det; – odla ditt inre liv med romaner. En bra bok måste vara som en yxa för den frusna sjön inom oss, skrev Franz Kafka. Om vi inte kan hacka liv i den frusna sjön inom oss kan vi förmodligen inte hacka upp något av det frusna i världen. En kamp för det goda är alltid viktig.

Verklighetsflykten behöver inte betyda världsfrånvändhet. Den kan kultivera vår syn på världen, få oss att förstå bättre och stå ut mer. Det finns alltid något mer än det vi precis har framför oss. Om alla är emot dig så kan du i böckerna hitta de som är med dig. Något som utmärker litteraturen framför andra konstarter är förmågan att skilda andras tankar. Att hitta själsfränder i berättelser från andra tider och andra platser är något alldeles särskilt.

När det är som bäst blir du den du läser om. Forskning visar också att i de här läsupplevelserna så registreras det du får del av genom berättelsen som något du själv upplevt. Så därför måste jag sluta den här texten genom att citera Walt Whitman:

/Karin

• Föreläsning
• Läs-retreat
• Bokcirkel-ledare

 

Forskning visar att läsning får dig att du stressar av upp till 68 % med bara 6 minuters läsning. Ett enkelt  och billigt sätt att koppla av är att ha en läsretreat hemma. Här är några tips på hur du ska bära dig åt:

– Skapa ett hål i kalendern

Se till att du har åtminstone 6 timmar för läsning. Det kan vara svårt  att motivera att du ”bara ska läsa böcker”. Men du behöver inte motivera varför du inte ska träffa andra människor.  Säg bara att du är upptagen. Om du ska få makt över ditt liv måste du ha integritet

– Ordna två läsplatser

Förbered retreaten genom att ha lite ordning. Se till att ha åtminstone två läsplatser att gå emellan. Förslagsvis ett ställe där du kan ligga och en där du kan sitta och lägga upp fötterna. Se till att ha vatten och ditt favoritsnacks nära till hands.

– Välj böcker

Se till att ha minst två böcker hemma. Kanske en tjockare roman och en serieroman.

– Mat

Ha en färdig lunch hemma eller gå ut och ät på din favoritrestaurang. Ha ditt favoritsnacks och vatten nära din läsplatser

 – Kläder

Klä dig bekvämt.

Pauser, planering

Gör ett schema för dagen. Skriv du upp när du ska börja läsa, när du ska dricka kaffe eller te och när du ska äta. Kroppen är gjord för rörelse och mår inte bra av att vara still under längre perioder. Ställ en timer som ringer var trettionde minut, res dig upp och ta en runda i rummet under 1- 2 minuter. Gå ut och ta en promenad på 30 minuter i samband med din lunch. Lägg bort dina sociala medier. Svara bara i telefonen i nödfall.